Cabaret – Historien

– Ich bin euer Confrecier; je suis votre compere… I am you host! Vår konferencier på Kit Kat Klub. The Master of Ceremonies, oftast kallad Emcee. Hälsar oss välkomna och presenterar The Cabaret Girls. Rosie, Lulu, Frenchie, Texas, Fritzie. Each and every one a virgin! You don’t believe me? Well, don’t take my word for it. Go ahead- try Helga!. We are here to serve you! And now presenting the Kit Kat Boys. Here they are! Bobby! Victor! Hans! Herrman! And, finally, the toast of Mayfair…  Fräulein Sally Bowles!

Cabaret berättas genom de något dimmiga glasögonen hos Clifford Bradshaw. Engelsk ung författare som kommer till Berlin 1930 för att finna sig själv. Han vill inte se den verklighet som närmar sig alltmer. En skälvande tidsepok där Weimarrepubliken är på väg att ersättas av den gryende nazistiska Hitlerregimen.

Varför ska jag vakna, när den här drömmen går så bra. När allt är förtrollande, varför bryta förtrollningen?

Därför fördjupar sig Cliff i ett spännande, teatraliskt, förföriskt Berlin. Där finns också den unga engelska nattklubbsångerskan Sally Bowles. Den vilda sångfågeln med sina smaragdgröna naglar som älskar och förför med samma glupande aptit och är den självklart lysande stjärnan på The Kit Kat Klub.

Cliff möter Sally. Hon vill inspirera Cliff i hans skrivande så han kan bli den stora författaren han kämpar för att bli och bestämmer sig raskt på studs att flytta in hos Cliff, i det rum han hyr hos tyska Fräulein Schneider. Hon som hyr ut sina rum i den stora lägenhet för att kunna klara morgondagen. Här hos Fräulein Schneider möter vi flera av kärlekens trassliga historier som Fräulein Kost med sina två glada sjömän som hon presenterar som sina två bröder från Hamburg. Naturligtvis även Fräulein Schneiders egen manliga uppvaktning. Den stiliga äldre Judiske affärsinnehavaren av Berlins förnäma frukthandel, Herr Schultz.

Nu har vi samlat ihop persongalleriet i Cabaret. Individerna som lever och upplever livets alla skiftningar och verklighet i Weimartidens omtumlande tid som drabbar alla när Nazismen ser gryningsljuset i Berlin. I slutscenen lyfter Cliff till slut undan sina ”dimmiga” glasögon och ser vad som är på väg att hända .

Det var en gång en Cabaret och det var en gång en Konferencier och det var en stad som hette Berlin i ett land som hette Tyskland och det var världens undergång… och jag dansade med Sally Bowles och vi båda sov …

1-1-2-a

Böckerna bakom Cabaret
Boken ”The Berlin Stories” består av två kortromaner eller snarare novellsamlingar av Christopher Isherwood. ”Mr Norris byter tåg” 1935 och ”Farväl till Berlin” 1939. Dessa två böcker kom sedan att publiceras tillsamman under en titel ”The Berlin Stories” 1945.

Nu ska vi trassla till det ännu mer. Ett kapitel i ”Farväl till Berlin”, som går under titeln ”Sally Bowles”. Publicerades första gången som en fristående novell alla redan 1937. ”The Berlin Stories” fick en nyutgåva 1975. Nu med titeln ”The Berlin of Sally Bowles”.

Jag är en kamera med öppen slutare, alldeles passiv, registrerande, utan tankar. Registrerar mannen som rakar sig i fönstret mittemot och kvinnan i kimono som tvättar håret. En dag kommer allt detta att framkallas, omsorgsfullt kopieras, fixeras.” Christopher Isherwood hösten 1930  i Berlindagbok. Den första av sex noveller i boken ”Farväl till Berlin”.

I am a Camera
Pjäsen. John Van Druten (född 1 juni 1901 – 19 december 1957) Tar tag i Isherwoods Berlin historier när han bearbetar ”Farväl till Berlin” till en scenpjäs som får sin premiär på Broadway, Empire Theatre den 28 november 1951. Van Druten står för både manus och regi och föreställningen blir en succé med 214 föreställningar. Scenen är ett rum i Fräulein Schneiders lägenhet i Berlin 1930. Persongalleriet återfinns såväl Fräulein Schneider, Sally Bowles som Chistopher Isherwood.

Walter Kerr teaterkritiker på New York Herald Tribune. Skriver en recension av pjäsen den 31 december i Herald Tribune. Även den går till historien. Hela recensionen lyder: ”Me no Leica”.

Filmen. Bygger på Van Drutens scenpjäs från 1951. Regi Henry Cornelius och manus av John Collier. Premiär 21 juli 1955. Filmens blivande regissör Cornelius och producenten John Woolf skickade ett exemplar av pjäsen till British Board of Film Censor (BBFC) för granskning. Där föreslog man att man skulle ta bort fokuset från Sally Bowles, för att kunna få filmen tillåten för barn i vuxet sällskap. Något som ju helt skulle ha förändrat filmens innehåll.

Henry Cornelius vände sig då direkt till Isherwood och undrade om han skulle kunna skriva manuset. Isherwood var tyvärr tvungen att tacka nej. Han var upptagen med ett filmmanus i Hollywood. Erbjudandet gick då vidare till John Collier att gå in som manusförfattare. När det manuset nådde BBFC (British Board of Film censuren) Kom det tillbaka med en hel del förslag på ändringar i manuset. Samt det viktigaste, att filmens återblickar på Sally Bowles liv i Berlin skulle ändras så hon skulle lämnas fattig och misslyckad vid filmens slut. På grund av sitt sexuellt utsvävande liv.

I am a Camera 1955

Filmskaparna vägrade så klart och satte igång inspelningarna utan godkännande. Allt detta balanserande på slak lina, kan vara en av förklaringarna till själva filmen och det svala mottagandet. Filmen kom även att att bli motarbetat av Katolska kyrkan.

Teamet bakom Cabaret på Broadway
När producent och regissören Harold Smith ”Hal” Prince (född 30 Januari 1928). Efter mycket om och men, till slut fick kontroll över rättigheterna till John Van Druten’s pjäs ”I am a Camera” och ”The Berlin Stories” Började han med att förkastade ett tidigare utarbetat manus av Sandy Wilson. Där Julia Andrews var tänkt för huvudrollen.

Istället gick jobbet till Joe Masteroff (född 11december 1919) som blev den som stod för manus till Cabaret. I teamet bakom Cabaret fanns också ett mycket framgångsrikt låtskrivarteam. Kompositören John Kander (född 18 mars 1927) och textförfattaren Fred Ebb (född 8 april 1928 – 11 september 2004).

Kander och Ebb och produktionsteamet kom att träffas många gånger under en lång förberedelsetid. Oftast hemma hos Hal Prince för att arbeta och arbeta om förutsättningarna för den kommande musikalen. Cabaret kom att bli ett nytänk som scenproduktion. Ingen fördragen ridå som skulle öppna föreställningen. Cabaret bjöd in publiken att ta plats inför öppen ridå. Där fanns en stor spegel reflekterade salongen. Föreställningen började överraskande, en trumvirvel med en efterföljande cymbalklang. Sen själva uppdelningen i dans och kabarénummer blandat med rena spelscener. En tvådelning som i Cabaret utgör helheten.

Det var här under förberedelsearbetet som skådespelarna kunde vara med och påverka både pjäsens innehåll och utforma sina roller. Här ska och bör vi uppmärksamma Lotte Lenya (född 18 oktober 1898 – 27 november 1981) som Fräulein Schneider. Hon var änka efter Kurt Weill. Hade haft en av de mindre rollerna i Kurt Weills och Bertolt Brechts Tolvskillings- operan, vid premiären i Berlin 31 augusti 1928. Lotte Lenya lämnade Berlin 1933. En närmare koppling till den tid som Cabaret berättar om kan man inte tänka sig.cabaret-plakat-4-st

Cabaret på Broadway 1966
Cabaret blev till en pyramidal succé. En framgångssaga från första ridåhalning. Cabaret öppnade i New York på Broadhurst Theatre den 20 november 1966. Flyttade sedan över till Imperial för att fortsätta på Broadway Theatre. Sista ridåtacket var den 6 september 1969. Efter 1 165 föreställningar och närmare tre års spelperiod. Produktionen av Cabaret erövrade 8 Tony Award. Bland annat bästa musikal och bästa originalmusik.

Regi: Harold Prince. Koreograf: Ronald Field. Medverkande: Joel Grey som Emcee — Bert Convy som Clifford Bradshaw — Jill Haworth som Sally Bowles — Lotte Lenya som Fräulein Schneider — Jack Gilford som Herr Schultz — Edward Vinter som Ernst — Peg Murray som Fräulein Kost.

Cabaret på Broadway 1987
Premiär 22 oktober på Imperial Theatre. Flyttades sedan över till Minskoff Theatre. Totalt 261 föreställningar.

Regi: Harold Prince och Koreograf: Ron Field. Medverkande: Joel Grey som Emcee — Gregg Edelman som Clifford Bradshaw — Alyson Reed som Sally Bowles — Regina Resnik som Fräulein Schneider — Werner Klemperer som Herr Schultz — David Staller som Ernst Ludwig — Nora Mae Lyng som Fräulein Kost.

Cabaret på Broadway 1998
Premiär 19 mars på Kit Kat Klub (Stephen Sondheim Theatre) Som hade byt namn till Kit Kat Klub inför föreställningen. Senare flyttas uppsättningen över till Studio 54. Totalt blev det 2 377 föreställningar. Det var i mångt och mycket en föreställning som byggde vidare på Sam Mendes London uppsättning 1993. Alan Cumming gjorde sin bejublade Emsee från London -93. Borta var smokingen och den sexuellt frånvända sexuella inställning från Joel Greys Emcee. Nu är sexualiteten framtagen. Hängslen runt skrevet och sminkade bröstvårtor. Efter det har vi sett många Emcce som byggt vidare på Alan Cummings konceptet.

Regi: Sam Mendes. Koreograf: Rob Marshall. Medverkande: Alan Cumming som Emcee — John Benjamin Hickey som Clifford Bradshaw — Natasha Richardson som Sally Bowles — Mary Louise Wilson som Fräulein Schneider — Ron Rifkin som Herr Schultz — Denis O’Hare som Ernst Ludwig — Michele Pawk som Fräulein Kost.

( På sidan Cabaret – Musiken finns en video från Cameri Theatre Tel – Aviv, Israel 2011. Där Itay Tiran gör en Emcce med en starkt sexuellt och skrämmande framtoning. Strålande bra Emcee )

Cabaret på Broadway 2014
Premiär 24 april på Studio 54. Allan Cumming gör nu sin tredje uppsättning av Cabaret. London -93, Broadway -98 och nu 20014. Skall bli spännande att få se utvecklingen. Broadway debut gör Michelle Williams i rollen som Sally Bowles.

Regi: Sam Mendes Koreograf: Rob Marshall. Medverkande: Alan Cumming som Emcee — Bill Heck som Clifford Bradshaw — Michelle Williams som Sally Bowles — Linda Emond som Fräulein Schneider — Aaron Krohn som Ernst Ludwig — Danny Burstein som Herr Schultz — Gayle Rankin som Fräulein Kost.

Cabaret filmen 1972
Men filmen då? Kanske någon undrar. Man skulle kunna svara: ”Same same but different”. Filmen Cabaret med regi av Bob Fosse. Gjorde Liza Minnelli till megastjärna och Joel Grey fick återigen göra sin paradroll som Emcee på Kit Katt Klub. Filmen är mycket löst uppbyggd runt scenföreställningen och har få likheter. Bara några enstaka nummer använts från scenföreställningen. Här i filmen är det bara Joel Grey som Emcee och Liza Minnelli som Sally Bowles som sjunger. En hel del sånger är helt borta medan andra har tillkommit. ”Maybe This Time” och ”Money, Money” är specialskrivna för filmen.

Sen har ”Money, Money” flera gånger flyttat in i scenversionen i stället för originalets ”The Money Song”. Filmen spelades för övrigt in i Tyskland, med inspelningsplatser både i München och Berlin. Filmen erövrade sammanlagt åtta Oscarsstatyetter. Var nominerad till Oscar även för bästa film och Oscar för Bästa manus …… förlorade både till en film som hette …… ”Gudfadern”…

Så ett tips från Sally Bowles till Dig!
A Prairie Oyster

  • 1 rått ägg
  • 1 tsk Worcestershiresås
  • salt
  • peppar
  • 2 stänk Tabasco

Knäck ägget och låt det glida ner i ett tandborstglas. Lämna äggulan obruten. Släck den med Worcestershiresås. En nypa salt och peppar och så två starka stänk Tabasco. Rör om med en reservoarpenna och sen bara svep! Botar allt!
.

.Hal Prince om Cabaret och vägen till succé

 

 .

Willkommen öppningsnumret från filmen 1972

 

V-bjornen-01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: